Min bakgrund i korthet:
Jag, Elsie Kristina Nilsson-Valfridsson, föddes för 70 år sedan i en by som kallas Trösten i Bergsjö socken i norra Hälsingland. Mina föräldrar Greta och John Nilsson köpte ett torp något år innan jag föddes, det låg nära två sjöar med ett sund emellan (Kyrksjön och Storsjön) därför kallades platsen Sundet. När jag föddes var min bror Åke två år gammal. Jag föddes hemma i kammaren! Barnmorskan, fröken Lindstrand kom farande med spark!! En god vän till mamma, Stina, kom och hjälpte till också. Hon tog med sig Åke och de satte sig i ladugården och väntade på tillökningen! Åke hade varit så undrande över varför de måste vara i ladugården. Hur Stina förklarade detta vet jag inte!
När jag var ca fem år byggdes en hängbro över sundet vilket gjorde att vi fick närmare till nästa by Högen. Högen såg man tvärs över det där sundet/sjön. Där fanns det en diverseaffär och dessutom hållplats för det smalspåriga tåget som gick mellan Bergsjö och Harmånger.
Vårt ”stora centrum” var Bergsjö kyrkby. Där fanns två livsmedelsaffärer, två manufaktur- affärer, bilverkstad med bensinstation, bok- och pappershandel, cykelaffär, elaffär, färghandel, minst fyra caféer, bagerier, Stora Hotellet, järnvägs- och busstation. En levande bygd!
På försommaren 1942 hände något mycket sorgligt, min bror drunknade.
Bergsjö var känt för sina stora jordgubbsodlingar. Mina föräldrar hade också stora odlingar som skulle skötas om. På våren var det rensning från ogräs och att lägga halm i fårorna så att ”gubbarna” inte blev jordiga vid regn. Detta blev gjort med hjälp av folk utifrån som ville tjäna en extra slant, samma var det när ”gubbarna” skulle plockas. När det var högsäsong kunde det vara ett tiotal som plockade. Plockningen började vid sextiden på morgonen och höll på till tolvtiden. Sedan skulle ”gubbarna” fraktas med häst och vagn till Bergsjö i stora lådor som rymde 30 liter vardera. Vi hade säkert som mest kanske 15 lådor, kanske mera, dessutom lastades det på fler under turen till Bergsjö. Vi hade en lång och ganska brant backe från gården, jag kommer ihåg hur vår häst slet och drog uppför denna backe, han klarade av det galant!
Vi hade kor också, så jag har lärt mig mjölka och dra separatorn, samt sett på när mor kärnade smör och sålde det till vår handelsbod i Bergsjö.
När jag var 6½ år började jag skolan (född i dec.) Det var ca sex km. till Tröstens skola, klasserna 1-6. För det mesta fick jag gå, ibland skjutsade mamma mig en bit på cykel, på vintern var det skidor och spark som gällde. Ibland skjutsade pappa mig och ett par grannbarn till skolan med häst och släde på vintern, men för det mesta var det apostlahästarna som tjänstgjorde!! Bra blev det när jag lärde mig cykla. Pappa köpte en alldeles ny Monark, barnstorlek, det underlättade när det var barmark.
När jag var 12 år såldes torpet och vi bosatte oss i ”Kyrkbyn”. Efter sjunde klass och skolköket, började jag jobba som hembiträde några år och sedan jobbade jag i affär tills jag fyllt 19 år.
Då kom jag och min bästa kompis på att nu skulle vi ut i stora vida världen! Vi sökte till en sjukvårdsbiträdes kurs i Stockholm och kom att bo på Maria gamla sjukhus på Wolmar Yxkullsgatan på söder. Vi jobbade på Åsö ”kronikersjukhus” och senare på S:t Erikssjukhus.
Då började yrkesvalet växa fram.
Det blev två år på Folkhögskola i Bollnäs och sedan provelev på sjuksköterskeskolan i Sundsvall. Vilket resulterade i över tre år på den skolan. På den tiden hade man s.k. assistentår efter examen. När det var över flyttade jag till Uppsala och jobbade på Akademiska sjukhuset i tre år. Det där med stora vida världen, ja då måste man ju kunna engelska!! Så det blev ett par sommarkurser i England på mina semestrar.
Så småningom hamnade jag i Linköping, en kort period på 10 månader och sedan blev det utbildning till lärare i hälso- och sjukvård i Göteborg.
När det var klart fick jag en tjänst i Jönköping på Munksjöskolan, som hade olika utbildningar inom vården.
I början av 1970-talet tog jag och en väninna tjänstledigt och läste engelska på Elim Bibel College söder om London. Sedan gick det några år och jag hade siktat in mig på att jobba i Afrika några år, närmare bestämt södra Sudan där man nyss hade börjat med biståndsarbete och behovet av sjuksköterskor var stort.
För att bättra på min engelska så sökte jag till en lingvistikkurs i södra England, den räckte i fyra månader. Samma år 1976 i november åkte jag iväg till Sudan. Jag blev där i drygt två år.
Byn heter Yeri och närmaste ”station” Mundri med hjälparbetare låg ca fyra mil söderut. Hjälparbetarna kom från olika länder. Sverige ansvarade för två stationer, Yeri och Barhollo.
Ett svenskt team hade kommit några år tidigare och byggt upp bostadshus och kliniker samt borrade brunnar. Det var ett annorlunda liv. Långt ifrån all ära och redlighet!!! Vi bodde visserligen nära en ”större” väg som faktiskt sträckte sig från Kartom i norr till Juba i söder. Den trafikerades mest av lastbilar från norr. Ibland kunde det gå flera månader innan vi såg en lastbil. Själva hade vi en Landrower.
I februari 1979 återvände jag till Sverige och jobbet som lärare igen. Jag jobbade på några år igen, men ville utbilda mig vidare. Det blev barnmorskeskolan i Örebro. När jag var klar så jobbade jag i Värnamo som barnmorska i ca sju månader. Det var ett vikariat, så nu var det bara att börja undervisa igen!
Jag längtade efter att få fördjupa mig i Guds ord så det blev ett år På Livets Ords Bibelskola Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv, andligt sett. För att finansiera det hela så jobbade jag på Samariterhemmet som sjuksköterska. Det var ett underbart år!
Efter ytterligare tio år med undervisning slutade jag med skolarbetet. Nu kunde jag göra vad jag själv ville utan en massa måsten.
Jag besökte Pensacola i Florida, det var fantastiskt. Nästa resa blev till Israel en fantastisk upplevelse. Sedan har jag varit där ytterligare fem gånger. Det är lika fantastiskt att komma dit varje gång. Det är som att ha fått ett andra hemland!
Mycket fint och underbart kan hända! Ibland när man minst anar det! I början av 2006 träffade jag en fantastik man, Ivan. När man väntar på något gott ……. ja, som man säger, tycke uppstod!! Vi förlovade oss i november samma år och gifte oss den 17 maj 2007 i Ceciliakyrkan i Jönköping.
Jag har fått en underbar familj som jag tackar Gud för.